Min mormor dog i fredags.. Och det är det enda jag tänker på-

Vi kom inte för det mesta överens, men vi stod varandra väldigt nära.

Henne hade jag liksom träffat nästan varenda dag i mitt liv.

Det kom som en schock för oss alla, hon var inte ens sjuk.!

Jag vet däremot att hon var väldigt trött och sov bara för det mesta, de

senaste två veckorna. Hon skulle fyllt 62 år en månad senare, det är ingen

ålder igentligen. Det var första gången, för min del, då någon som stod mig nära dött. Hon somnade in på kvällen och lämnade efter sig 5 barn, många barnbarn och ett barnbarns barn.

Det som mest sitter i mina tankar, det är att jag hade inte varit och hälsat på henne de senaste två månaderna, och inte hunnit tacka henne ordentligt för allt hon har gjort..

Varför kunde jag inte ha anat att något var fel?